Tillbaka till bloggen!

Föräldraledig mamma i Buenos Aires botaniska trädgård

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Efter en lång mammaledighet och bloggledighet så är det dags att börja blogga igen! Vår guldklimp är nu snart sju månader gammal och med argentinska mått mätt mer än redo för att börja i förskola, eller barnträdgård (jardín de infantes) som det heter i Argentina. Här är föräldraledigheten enligt lag 45 dagar före förlossningen och 45 dagar efteråt (i en del provinser har ledigheten utökats till totalt sex månader), men de flesta arbetar så långt fram till förlossningsdatumet som möjligt för att kunna vara lediga längre tid efteråt. Det vanligaste är att börja jobba när barnet är tre månader, så guldklimpen kommer att vara bland de äldsta i amningsgruppen, som avdelningen för de allra minsta heter.

När man själv har en liten baby – och efter en två månaders lång vistelse i Malmö med guldklimpen - så blir man automatiskt uppmärksam på skillnader när det gäller småbarnsliv och barnuppfostran i Argentina och Sverige.

I Buenos Aires finns inga föräldrargrupper, men däremot får man stöd och goda råd när det gäller barnuppfostran av familj, grannar och även av okända människor på bussen. Grannfrun hör att guldklimpen skriker på natten och rekommenderar en speciell massage för att förebygga kolik. Grönsakshandlaren håller ett långt föredrag om hur nappen förstör barnets gom, men kinesen som äger kvarterets mataffär anser däremot att nappen är ett utmärkt föräldraredskap. Under de första veckorna bor ofta den nyförlösta kvinnans mamma hemma hos familjen, för att hjälpa till med babyn och hushållsbestyr i allmänhet.

Lattemammorna och Ipad-papporna lyser med sin frånvaro. Eftersom föräldraledigheten är så kort (särskilt för papporna i Argentina, som bara har rätt till mellan tre och fem dagars ledighet, beroende på vilken provins de är bosatta i) har man inte tid att sitta och fika. Även om babyar och barnvagnar är välkomna på de flesta caféer och restauranger, så finns det till exempel inga skötrum. Att ta sig runt med barnvagn på kollektiva transportmedel är ganska bökigt. Många tunnelbanestationer har bara trappor och ingen hiss och bussarna har höga trappsteg innanför dörrarna. Dessutom är det svårt att resa med en baby i rusningstrafik, då det är extremt trångt i tunnelbanevagnar och bussar. Trottoarerna i Buenos Aires är i många kvarter ganska trasiga och man får kryssa mellan högarna av hundbajs.

Barnbidraget består av en, om man jämför med Sverige, relativt låg summa, och betalas bara ut till föräldrar som är lågavlönade eller arbetslösa. Ändå kryllar det av babyar och gravida kvinnor i Buenos Aires, särskilt i de fattigaste förorterna där många får barn redan i tonåren. ”Kan ni tänka er, under hela min vistelse i London så jag bara en enda gravid kvinna”, kommenterar en arbetskamrat häpet när hon kommer tillbaka från sin Europaresa. ”Och på väg till jobb i morse stötte jag på sju stycken”. Det bör tilläggas att vi arbetar i det fattiga distriktet San Martin, där förstföderskornas ålder är lägre än i innerstaden och det föds fler barn.

I Argentina föder varje kvinna, enligt FN:s siffror, 2,3 barn, medan antalet barn per kvinna i England är 1,8 (något lägre än Sveriges 1,9 barn per kvinna). Statistiken tycks kanske inte säga så mycket, men faktum är att man slås av hur mycket barn det finns i Argentina när man kommer till landet. Kanske beror det på att barnen finns med överallt –på lekplatser och i parker i massvis, på restauranger sent på kvällarna, på bröllop, på begravningar och på alla möjliga sociala tillställningar. Att ordna barnvakt för att man ska gå på middag med andra vuxna är mycket ovanligt, barnen får helt enkelt följa med. Även om Buenos Aires infrastruktur inte är särskilt väl anpassad för att bemöta småbarnsfamiljens behov så är barn välkomna överallt.

Läs mer i Svenska Dagbladet om en svensk familj som var föräldrarledig i Buenos Aires.